Många av de deltagande organisationerna beskriver vikten av ”att stanna i utmaningen”. Vanligtvis går vi på lösningar fort och missar därmed den kreativa processen i att hitta lösningar som utgår från den faktiska utmaningen/problemet.

Ge tid till att undersöka vad utmaningen faktiskt är. Det är kanske inte den utsedda gruppen som vet vad utmaningen är. Det ni behöver göra är att samla in data från målgruppen. Våga sedan skriva om utmaningen efter att ni fått med er nya externa perspektiv.

När utmaningen är klar är det dags att stanna i den och göra många små snabba prototyper innan ni går vidare för att arbeta fram en större lösning.

Denna arbetsmetod möjliggör att ni hitta andra lösningar än det ni vanligtvis gör. Det i sin tur vässar förståelsen för målgruppens behov på djupet.

En organisations egna ord:
”Vår utmaning har inte en slutdestination eller något vi någonsin kommer att vara ”färdiga” med,
utan det är en konstant resa och utveckling”.

Design Thinking använder sig bland annat av att ta fram fysiska prototyper. Det skapar kreativitet och får oss att tänka i ett bredare perspektiv.

Deltagande organisationer har anammat metoden med de fysiska prototyperna och spridit vidare Design Thinking inom organisationerna. De har genom det uppmuntrat till att ”tänka med händerna” och använda kreativa arbetssätt för att utveckla verksamheten.

För att verkligen förstå vilken utmaning som organisationen står inför är en av de största nycklarna att ta in data från målgruppen. Detta har alla de deltagande organisationerna arbetat med under större delen av Ledarskapslabbet.

Insamlande av data har exempelvis skett genom:

• Djupintervjuer
• Enkäter vi mail
• Mini-enkäter via sociala medier
• Fysiska möten för en specifik målgrupp
• Spontana samtal med målgruppen

De deltagande organisationerna uttrycker att de genom att ta in målgruppens perspektiv kunnat förstå utmaningen bättre och med det hitta relevanta lösningar.

En deltagande organisation såg utmaningen i att deras ordinarie nationella träffar främst fokuserar på kärnverksamheten. Det är under dessa träffar svårt att hinna med annat som också behöver utvecklas.

Med ovan som bakgrund valde organisationen att bjuda in till en ny nationell processhelg för representanter från Ledarskapslabbets labbgrupp, referensgrupp, riksstyrelsen och lokala styrelser. Här arbetade de specifikt med sin ledarskapsutmaning, förankrade Design Thinking som metod, samlade in mer data genom intervjuer, utvecklade och testade prototyper samt la in utrymme för umgänge.

Att ha en specifik processhelg med fokus på en viss utmaning gav en bra grund för fortsatt arbete upplevde organisationen.

En av organisationerna valde att utveckla sin kunskap inom community organising-perspektivet och applicerade den metod på olika utvecklingsområden inom ramen för deras strategi. Innovationen för deras del handlade om det holistiska perspektivet och således även lösningarna på deras utmaning.

Organisationens egna ord:
”Vi genomförde en workshopen med medarbetarna på organisationen med metoden Design Thinking. Under workshopen fann vi att det finns mycket externa aktörer som spelar en stor roll för elever och elevkårers förutsättningar. De primära målgrupperna som identifierades var rektorer, huvudmän och övriga skolpersonal. Vi började därför fundera över hur vi på nationell nivå kan bidra till att påverka de externa aktörerna i vår önskade riktning. När vi använde oss utav metoden Design Thinking fann vi, då det ju inte är förhållanden som vi, likt vår medlemsservice, har direkt kontroll över, måste hitta sätt att inspirera och påverka deras inställning till elevkårer och till att själva verka för förändring.

Vi arbetade fram en prototyp som vi kallar för ett ambassadörsprogram. Ambassadörsprogrammet skulle fungera som en samling av förebilder och syftar till att hitta skolpersonal som kan tala för elevkårernas sak och visa på “best practice”. Med hjälp av ambassadörsprogrammet kan vi på ett bättre, bredare och mer målgruppsanpassat sätt nå ut direkt till förutsättningsskapare på de enskilda skolorna. Det bygger på grundtesen att en välinformerad rektor på ett bättre sätt än oss kan förklara för en kollega, en annan rektor, varför den bör tro på elevkårskonceptet. Likaså elev till elev eller lärare till lärare. Det kan appliceras på projekt för att nå till yrkeselever, men också till andra svårnådda målgrupper.

Ambassadörsprogrammet skulle fungera så att elevkårerna får nominera lärare och rektorer som de ser är förebilder i att skapa förutsättningar för deras verksamhet. Vi skulle sedan göra ett kvalitativt urval på en handfull skolor och elevkåren, lärarna och rektorerna skulle sedan bilda ambassadörsprogrammet. Programmet skulle kunna träffas 1–2 ggr/termin för att bygga ett tryggt forum. I anslutning till tillfällena hade vi kunnat bedriva en rad aktiviteter för att skapa ett kvalitativt forum för såväl ambassadörerna som för oss som organisation. Några exempel på aktiviteter som vi brainstormats fram är:
– Gemensamt debattutspel vid lansering av programmet
– Studiebesök till best-practice-skolorna – kanske plocka med politiker/media för att sprida ord/opinionsbilda?
– Omvänt mentorskap – en rektor som vill utveckla arbetet med demokratiuppdraget på sin skola kan få en ambassadör som mentor
– Interna utbildningar för ambassadörerna för att stärka deras kompetens och förmåga att bära våra budskap
– Använda ambassadörerna som en referensgrupp för när vi tar fram en pitch för andra rektorer, för en utbildning eller utformar ett stödmaterial för våra elevkårer

I ett första skede så har vi testat vår prototyp mot professionerna genom att pitcha idén för Sveriges Lärare och Sveriges Skolledare. Båda organisationer är intresserade av att samarbeta med oss i framtagandet av koncept och genom den dialogen kan vi framåt utveckla och förändra vår prototyp utifrån målgruppens (rektorer och lärare) perspektiv.”

En av de deltagande organisationerna prototypade fram lösningar för att göra vardagen i föreningen lättare och för personer som inte är föreningsvana att ändå våga ta en plats i styrelsen.

Organisationens egna ord:
”Vi trodde att problemet främst skulle ligga i att unga i allmänhet inte VILL engagera sig i föreningar och styrelser. Men vi har insett att det faktiskt finns ett intresse, men att det är själva vägen in och uppdragets förutsättningar som utgör det primära hindret.”

Det organisationen arbetat fram för att underlätta för styrelseengagemang är bland annat:

• Överlämningsformulär
• Interaktivt årshjul för en förening
• Possibility mapping – övning för nya styrelser
• Rollspel för nya styrelser

Vad skulle er förening behöva för att nya i styrelsen kan känna att de kan komma in i arbetet?

Se misslyckanden som en lärdom och våga testa igen.